torsdag 11 februari 2010

Roligt på jobbet nästan jämt!


Vilken dag!

På skolan straxt före åtta. Samling med 22 pratglada sexåringar. Dra lapp på almanackan. Vems tur? C säger flera. Nej, säger E. Jo, säger C. Ok, säger jag. Vi litar på C, hon vet om det är hennes tur. Datum, namnsdagbarn...
Månarna går iväg på musik. Kvar är 11 barn som ska sättas igång i arbete.
-Jag tar rosa språket, säger O. Jag jobbar med årstiderna, säger A.
Jag samlar tre barn för att presentera världsdelar för dem. Vi känner på globerna och de konstaterar att det finns mycket mer vatten än land på jordklotet. De väljer varsin världsdel som de vill lära mer om. Asien, Syd-Amerika och Afrika. Jag lär ut namnen på dem samtidigt som S vill ha hjälp att rita av Europa, T undrar hur många åttor han igentligen ska skriva, F undrar vad hon ska göra med tärningen. H vill måla Kroatiens flagga...och M undrar när det blir fruktpaus.

Och plötsligt står en hel familj där som vill hälsa på och se hur verksamheten fungerar "en helt vanlig dag". Några käcka gossar i ettan bestämmer sig för att vara på jakt och ålar fram på golvet med låtsasgevär i händerna och skjuter inkräktarna! Tålamod!
Men så lyssnar jag på O som läser för mig, T visar att han kunde rita åtta saker i rutan (7 stenar och en spindel) H är nöjd med sin flagga, L bygger stora tal och förstår positionerna, M kan plötsligt knyta rosett, F ser att blommoran behöver vatten, N delar en frukt med en kompis som saknar...

Och jag känner hur jag älskar mitt jobb i förskoleklass och ettan.
Innan lunch har vi engelska och alla sjunger av hjärtans lust. Efter lunchrasten har vi "vänlig beröring", vilket får den med mest myror i brallan att hitta sitt lugn. Härligt!
Sedan till mitt andra jobb på förskolan. Möte med brandskyddskonsulten och vi går igenom vår brandskyddspärm. Lär mig en del...
Kastar mig in i bilen och kör in till stan för att lämna ett viktigt brev hos kommunen.
Tillbaka till förskolan och möte med föräldrarådet.
Fortsätter direkt med personalmöte.
Telefonen ringer, en god vän undrar om jag vill ha skjuts till tjejträffen. Har helt glömt bort det!
Hemma! Katterna blir glada. Och sonen som kan låna bilen.
Sjunker ner i soffan och laddar för imorgon.

Ny spännande dag...med besök i simhallen (måste leta fram baddräkten)
Här kan ni lyssna på tre av godingarna jag har i skolan.

Nu kommer jag att sova gott!

Ps. Jag visste att det skulle komma besökare och jag har inte varit helt själv idag.

4 kommentarer:

  1. Det låter som ett riktigt drömmjobb det där.
    Men kan tänka mig att det inte alltid är så lätt som den dagen du skrev om.
    Men ungar är så härliga. Så kloka på nått vis...

    Granntjejen på 6 år och jag satt och pratade om hönan och ägget. Vilket som kom först. Efter en stund säger hon bestämt att det var ägget som först.
    Jaha säger jag och funderar på hur hon menar.
    Jammen det är ju enkelt det sa hon, det var en utomjording.
    Sätter mig och skrattar lite, men blir nog snart på det klara att hon har en bra lösning där.
    Så kommer mamma för att hämta henne.
    Då ropar hon högt, mamma, vet du vad jag har ätit hos Synne?
    Ja säger hon, för hon vet det är stekt ägg.
    Nix säger fröken och skrattar, det var fel.
    Det var utomjordingar....
    Måste förklara för henne vad dottern menar...

    Mamma jobbar som lärare hon med och berättde dagen efter för sin klass om dotterns tanke. Hon har elever från 4-6 klass.
    De tyckte nog det var en knas förklaring, men så säger en i klassen plötsligt, att det stämmer nog.
    För jag såg ju vad Mork kom farande i till jorden när han landade hos Mindy.
    Just det, ett ägg....

    Du har väl sett den serien? Mork och Mindy?

    Kramen Synnöve.

    SvaraRadera
  2. Vilket jobb du har!!! Måste vara roligt med alla dessa små själar omkring sig på dagarna.

    SvaraRadera
  3. Ja, visst är det härligt! :) Kram

    SvaraRadera
  4. Vilken tur att du gillar ditt jobb. Jag har tjänstgjort på en skola en 5:e klass en gång i tiden, och jag gillade det inte, men gjorde mitt bästa och blev omtyckt. Men lärare var inget för mig. Kanske är det roligare med de minsta.

    SvaraRadera