Ett steg på vägen

Det blev en fin och ljus begravning för min mamma. Fin musik och vacker sång. Det yngsta barnbarnet, 9 år, spelade "Stardust" på piano.
Blommorna var så vackra och påminde om mammas trädgård full med blommor av alla slag.
Vi var i Säfsnäs kyrka, samma kyrka där mamma på dagen 60 år tidigare gifte sig med min pappa. De var sedan gifta i drygt 30 år. Pappa var enormt rörd och berättade att han såg vigselakten framför sig hela tiden. Så märkligt livet kan vara, en cirkel slöts.
Trots att det var så sorgligt blev det ändå ett ljust minne. Men det blandas med vemod.

Fredsuppdrag

I Ronneby bor Micke Gunnarsson som har startat fredsuppdraget.se. Han vill göra gott i det lilla. Han tror att det är de små handlingarna i vardagen som kan göra oss människor så gott. Och vill man ha fred på jorden måste man ha fred med sig själv.

Varje dag klockan 10 lägger han ut ett uppdrag och de ser väldigt olika ut. En del är eftertänksamma, andra utåtriktade och några bejakar barnet som förhoppningsvis bor också i oss vuxna. Det kan vara att säga hej till någon man inte känner, krama minst fem personer under dagen, lägg en lapp med orden "Tack för att du finns" i någon okänds brevlåda.

Igår var uppdraget att lämna en bok på en offentlig plats och skriva att den ska lämnas vidare när den är läst.

I lördags kunde man läsa om Micke i Bleking Läns Tidning och i söndags i DN och nu sprider sig det här snabbt. Det är en väldigt rolig idé tycker jag.

Många skolor vill också haka på och idag fanns också ett roligt tips på vad man kan göra i skolan.

Jag tänker hänga på, gör det du också! Men jag vet inte om jag vågar gå fram till folk jag inte känner och ge dem en kram! Å andra sidan...vilka möjligheter som kan öppna sig!

maj maj måne...

Min månad

Så har maj passerat. Denna underbara månad som bara rusar förbi. Varje år tänker jag att i år ska jag ta det lugnt och njuta, men så plötsligt är det juni och syrenerna, mina absoluta favoriter, har redan bruna kanter. Men visst har jag märkt att magnolian blommade, att vitsipporna täckte marken bland bokarna i bästa Ronja-stil och överallt olika nyanser av grönt.

Maj har också inneburit glädje och sorg. Min mamma är piggare igen, hon fick kraft att leva när våren och ljuset kom. Men sorgen har också gjort sig påmind. Plötsligt och utan förvarning rycktes någon bort allt för tidigt. Det för med sig så många tankar. Vad är viktigt i livet?

För mig har springningen blivit ett sätt att rensa tankarna samtidigt som jag rör på mig. Men jag behöver utmaningar så jag inte ger upp. Göteborgsvarvet var årets andra utmaning. Jag klarade det trots för lite träning. Passade också på att umgås med kära vänner den helgen. Vänner är viktiga och det gäller att vara rädd om de man har.

...jag kan lura dig till Skåne. Ja, så slutar ramsan om maj. Och imorgon ska jag på utflykt till Skåne. Men jag känner mig inte lurad dit...

November

Har varit en grå månad på många sätt. Regn och blåst. Och dimma. Många, många timmar på jobbet. Borttappad röst och hosta.

Absolut ingen tid för fotografering. Och ingen inspiration heller. För lite bloggande.

Men nu doftar det av lussebullar, stjärnorna och ljusstakarna lyser upp och glöggen känns bra i den hesa halsen. Ute är det snö. Det känns bättre nu. Lite lättare. Lite mer tid till bra böcker. Hinna tänka klart.

Kanske kommer tomten med en ny kamera...

Livet snurrar

för snabbt ibland. Som en karusell. Och jag hann inte kliva av. Men nu saktar den ner. Och stannar. Jag andas och springer längre och längre. Och vill blogga igen. Så fort jag får en ledig stund ska jag ta med mig kameran ut.

Vilken dag

Dagen planerades efter besöket på onkologen med min mamma. Det tog faktiskt hela dagen. 16 mil i bil, provtagning, vänta, träffa doktor och tre kölappar på apoteket innan medicinförrådet var fyllt igen. Man måste vara ganska frisk för att orka vara sjuk. Som tur är så är alla man möter där så vänliga och hjälpsamma. Och det är en tröst.

På hemvägen mötte vi ett förfärligt åskväder. Plötsligt blev det stopp på vägen för där låg en björk tvärs över. Hetta, åska, blixtar och störtregn...

En sån här dag kommer tankarna om livet igång. På det som är viktigt. Hur mycket jag har att vara tacksam för. Att leva här och nu.

Facebook

Jag tillhör dem som gillar facebook. Jag tycker det är ett enkelt och roligt sätt att hålla kontakt med människor i min närhet och en del lite mer i periferin. En liten kort notering och man vet lite vad som händer i vardagen hos andra. Jag har kommit i kontakt med många "gamla" vänner och släktingar på det sättet. Många av dem skulle jag nog inte ha ringt upp, men på det här sättet blir det av.

Härom kvällen hittade jag en kompis som jag tappade kontakten med för många år sedan. Vi studerade tillsammans och fortsatte träffas efter det. Men så flyttade jag till Frankrike med min familj och hon flyttade till USA. Och det här var ju långt före internet och mobiler. Vanlig postgång var det som gällde (trevligt, men långsamt) och svindyrt att ringa till ett annat land. Så efter några år på skilda kontinenter hade vi tappat kontakten.

Hon har funnits i mina tankar då och då under åren. Och efter att vi hade skrivit några mail ringde jag upp henne. Vi pratade länge och det var så roligt. Mycket har vi varit med om under åren...både glädje och sorg förstås. Livet är ju så. Men det här fyllde på min glädjebägare.

en vanlig dag...

Idag är det en sådan där dag som har varit viktig i mitt liv. Ett datum med hjärta runt. Men nu finns det inget hjärta där. Det är bara en helt vanlig dag, en av många andra. Jag har tänkt på det med lite vemod. Men tankarna på det som varit är flyktiga, de far förbi utan att fastna någon längre stund. Och det är skönt. Det blir mest ett stilla konstaterande, en axelryckning och ett jaha. Det är bra att det är så. Så vill jag att det ska vara nu.

Men en helt vanlig dag är det inte riktigt. Den är speciell ändå och fylld med kärlek, för det var just den här dagen som Oskar döptes. Så den här dagen får sitt hjärta ändå. Men ett annat sorts hjärta. 

Glädjeämnen

Plötsligt blir man påmind om att livet ibland går sina egna vägar. Hur mycket vi än planerar och tror att vi har kontroll så händer det något i livet. Tråkiga saker...Läste nyss på en blogg om någon vars barn dog i magen. Hörde en annan sorglig historia just idag.

Blev påmind om hur mycket jag faktiskt har att vara tacksam för...
Även när mitt liv inte har varit så lätt har det funnits glädje.

Jag har underbara barn
Vänner, släkt, ett jätteroligt jobb, fin lägenhet
Jag kan springa en mil
och det finns massor av andra glädjeämnen i mitt liv.
Man måste bara komma ihåg det och

ta sig tid att njuta av det.

leva i nuet...

här är mina största glädjeämnen

Glenn, som kom som utbytesstudent och nu tillhör familjen.

Oskar och Michaela

Jonatan och Tove

och det finns fler...

Våren är här, solen skiner och om några dagar blir det varmt

bara att njuta..

vackra videkissar

också något att glädjas åt...

Ljuset är tillbaka

Ljuset är tillbaka! Det är så mycket lättare att vakna när det är ljust ute. Imorse kändes det verkligen som vår. Även om jag fick skrapa framrutan lite.
Det är ljust länge på kvällarna. Härligt. Man blir piggare och det är så mycket lättare att vara glad. Men ens blir bekymren färre. I alla fall blir det lättare att se lösningar...

Fortfarande är det tulpaner som gäller i vasen på bordet.

Den här är vacker in i det sista tycker jag.

Men snart kommer vitsipporna!

Internationella kvinnodagen

Så var det internationella kvinnodagen idag. Det passerade obemärkt här precis som i de allra flesta svenska hem antar jag. Men visst behövs det en dag när kvinnofrågor diskuteras. Ibland tycker jag att det inte har hänt så mycket sen jag var sådär 20 år. Samma frågor dyker upp.

I min förskoleklass pratade vi om den här dagen. En pojke sa med förfäran i rösten: "Ska NI bestämma över oss då?" "Jaaaaa", ropade alla tjejerna glatt.

Jag fortsatte berätta lite om varför den här dagen finns och hur flickor kan ha det i andra länder. Att tjejer inte alltid får gå i skolan. Då sa en annan pojke:

"Ja, det är faktiskt så att kvinnor inte är skapta för att dra tunga sandsäckar, och det gjorde dom inte förr i tiden. Dom gjorde andra saker."

Vad får dom allt ifrån?

Ni förstår varför det är så underbart roligt att arbeta med sexåringar!

Våren är på väg!

Våren är på väg. Eller kanske redan här? Idag hade vi utedag på skolan och vi hade verkligen valt rätt dag! Solen sken och det blev riktigt varmt emellanåt. Vi gick till Wämöparken, underbar lekmiljö för barnen. Det fanns en del djur där och det är ju alltid roligt. Det kändes i kinderna att jag hade varit ute flera timmar, jättehärligt.

Min kamera är fortfarande på service så tyvärr har jag inga bilder att visa.

Energitjuvar

Låg vaken i natt och funderade lite på det här med energitjuvar. Vad är det gör gör att vissa människor kan ge hur mycket energi som helst medans andra suger musten ur en? De som hela tiden ger måste ju också fylla på sig själva. Är det så att den som ger gör det hela tiden och den som tar gör det hela tiden? Eller är det så att man ger till några och får från andra? Det kanske är det mest vanliga.

Men jag har en mycket god vän som ger hela tiden, och som ger till många tror jag. Hon orkar vara positiv hela tiden trots att jag vet att hon också har bekymmer ibland. Jag känner nu att jag inte ger så mycket tillbaka till henne. Jag är så tacksam över att få ta del av denna människas positiva energi, jag skulle nog inte klara mig utan. Love You!

Jag får alltså mycket, men vad ger jag?