Ibland

saknas motivationen. Hade tänkt börja dagen med att springa en runda. Ja, inte så att jag tänkte hoppa i skorna direkt från sängen. Nej, kroppen måste ju få vakna först. Och lite kaffe måste jag ha. Tiden gick, jag kände plötsligt en stor iver att städa lite i köket. Diskhon behövde minsann en omgång och det var värst så diskhoproppen såg ut.

Och se! Nu har det börjat regna också! Jaha, då blir det inget! Synd!

För att döva mitt dåliga samvete att jag blev så glad över regnet, kom jag på att jag skulle baka bagels. Lite lagom krångligt, men gott. Hann inte börja förrän jag såg att det hade slutat regna, nästan innan det hade börjat.

Insåg då att det inte fanns fler ursäkter. När jag bytte om kände jag mig som austrounaterna på Apollo 13 när de tog på sig sin utrustning. Sakta, en sak i taget med stort allvar. Kände mig helt färdig när jag hade krånglat mig i sportbehån(och ännu värre är det att komma ur den!). Skorna på och sedan ut!

Havet var stilla med små krusningar, en liten båt puttrade iväg. Och där simmade tre änder målmedvetet iväg från sina kompisar som låg och guppade nära vägen. Det hann jag se, mellan blickarna på klockan. Jo, för jag måste ju hålla koll på tiden. Jag tävlar nämligen. Med mig själv förstås!

Varmt, svettigt, jobbigt men på något sätt ändå skönt. Speciellt efteråt är känslan bra.

Energin fanns kvar så jag bakade bagels också. De blev verkligen inte vackra, men goda! Fyllda med cream cheese, rödlök, parmaskinka och ruccola!Eller rökt lax...