Veckans fototriss är ju "Fel sak på fel plats". Jag har titttat igenom många bilder och en sak är säker. Katter har en förmåga att vara på fel plats. Men rätt för dem själva naturligtvis. För ett tag sen skrev jag att det måste finnas en katt i ett hus för att det ska vara ett hem. Men efter den här helgen undrar jag verkligen...
Sune går runt och jamar och är dörrarnan stängda till T&J:s rum står han utanför och skriker hjärtskärande. Det är störande. Det ligger katthår överallt efter deras vilda jakt runt i lägenheten. Och igår hörde jag ett brak och ett kras och sen kom Sune i full fart. Han hade lyckats med att inte bara riva ner gardinerna i sovrummet utan hela gardinstången åkte ner! Och en söt ljuslykta som hängde där som naturligtvis gick i kras. Då hade jag lätt för att hålla mig för skratt.
Men vad annat kan man vänta sig när man tar "Hästös skräck" och placerar honom i en lägenhet i stan. Han som hade en stor trädgård vid vattnet som sitt revir. En trädgård full med möss, fåglar och vildkaniner. Och fiskar i vattnet. Och när han ville känna sig extra stor, stark och vacker så fanns det ju alltid en och annan katträdd granne som kunde skrämmas. Ibland räckte det med att han promenerade in i en trädgård och satte sig majestätiskt på en sten väl synlig från huset för att han skulle ha allt under kontroll. De som bodde där vågade inte gå ut. En annan gång smög han listigt in i ett hus och gömde sig på dagen när altandörren var öppen. När natten kom ville han ut och smög fram till den inte ont anande sovande husägaren. Och det är ju lätt att förstå att hon trodde att hon såg ett spöke när Sune, 7-8 kg kolsvart lurvig katt hoppade upp i sängen. Jag tror inte hennes skräck för katter någonsin går över efter detta!
Och efter att ha blivit berövad allt detta roliga så förstår jag Sunes vilda upptåg. Han är ju ändå så söt...
Och Maja är så söt när hon sitter i fönstret och tittar ut. Eller ligger bredvid mig i soffan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar